Tro & Tänk - Samhälle och kultur

Hakelius gör det igen!

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Sat, 19 Sep 2009 11:01:38 +0200

"Det är ju märkligt, detta. Vi lever i en tid som skryter med att vara mer vidsynt och världsvan än någon annan.

Vi har rätt att uttrycka och förverkliga oss. Vi får på egen hand bestämma allt från tandkrämssmak till vilket kön vi vill låtsas ha.
Vi vet att tala med lärde på amerikanska och med thailändska bönder på samma amerikanska. Det är vi som aldrig säger hora, neger och bög.

Och ändå känns det så torftigt. Så smalt och slimmat och likadant. Vi bor på en flygplats: alla i praktiska reskläder, ljus könlös inredning, flådig shopping och rökförbud.

Det är här virveln dyker upp. Virvlar får man när allt vatten rör sig åt samma håll, drivet av samma kraft. Precis så har vi ordnat det. En del kallar sig Dressman, andra Reclaim the streets, men inställningen är identisk: omedelbar och billig tillfredsställelse, utan några bindningar.

Politik, kommers, film, litteratur, konst och för det mesta religion. Allt är del av virveln. Ett enda medelklassigt baksug."

Aftonbladet har släppt Hakelius fri!

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Thu, 12 Mar 2009 11:04:41 +0100

För några år sedan, när Aftonbladet införde sina plustjänster, låste de in sina kolumnisters texter. Jag har sedan dess lidit av en allvarlig Hakelius-undernäring. När de nu har släppt kolumnerna fria igen har jag den senaste veckan läst i kapp. Den mannen är ett geni! Det är sällan jag inte håller med honom, ofta sätter han ord på saker jag upplever men inte kan formulera. Ibland revolutionerar han mitt tänkande i några korta snärtinga meningar.

Inte sällan upplever jag att Hakelius hjälper mig att tolka samtiden ur ett kristet perspektiv. Här är några guldklimpar:

Om vi tänker bort ondska och synd, innebär det att människan blir god?

Om valfrihetens tyranni

Om det oförklarliga hatet mot familjen. En till

En nutida synd: Att vara nöjd

Könsnormer kanske inte bara är av ondo?

Om den sjuka sexualiseringen av det offentliga rummet. En till

Om vilka strider Svenska Kyrkan väljer att ta

Reklam för julevangeliet - i Aftonbladet!

Underligt avståndstagande från abort

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Tue, 17 Feb 2009 17:12:30 +0100

I dagarna debatteras fallet med kvinnan i Eskilstuna som inte ville ha fler döttrar och därför vid två tillfällen aborterade fullt friska flickfoster efter fosterdiagnostik. Det har väckt avsky och avståndstagande på många håll, och jag har svårt att förstå varför.

Missförstå mig rätt: Jag ser inte dagens abortlagstiftning som oproblematisk - rätt långt därifrån faktiskt - jag tycker att den är sjuk, omänsklig, egoistisk, oetisk och självmotsägande. Jag förstår inte hur man får ihop ekvationen "för att värna den gravida kvinnans rätt till sin egen kropp ställer samhället upp och mördar ungen hon har i magen". Samhället borde stå på den svagaste partens sida - i det här fallet fostrets - och hävda DESS rätt till sin egen kropp!

Det jag har svårt att förstå är hur det kan bli en sådan våg av moralisk indignation över just dessa två aborter. Är det för att hon har valt att abortera just flickor? Endera för att det på något sätt får det att krocka feministiskt i huvudet på folk, eller för att det liknar det som händer i Kina som vi ju är emot?

Eller är det för att de flesta av oss ändå tycker att abort är rätt otäckt och oförsvarbart, men att vi har tröstat oss med att det handlar om våldtagna dygdiga tonårstjejer och att den är nyheten tar ur oss den vanföreställningen?

Jag tror det kan vara nyttigt att inse att den fria abort vi har i vårt land innebär att människor kommer att använda den fritt:

Istället för preventivmedel
På grund av kön
För att man inte har lust just nu, eller för att det inte passar
Manipulativt i relationer
Som en feministisk statement

Här intar Aftonbladets krönikör Lisa Magnusson en ståndpunkt som jag tycker är rätt vettig utifrån nuvarande lagstiftning, hon skriver:

"Men alltså. Säg mig hur det kan vara ett stort problem att en enskild
kvinna väljer bort ett barn. Säg mig hur det ens kan vara ett stort problem att hon väljer bort två barn, och att hon kanske gör det för att de är flickor. Vi har kommit överens om att abort skall vara en lagstadgad rättighet i det här landet. Då kan det väl inte ses som beklagligt att folk också utövar denna rättighet?"

Hon är också tydlig i den hjärtlöshet en sådan ståndpunkt innebär visavi barnet:

"Ja, abort stoppar ett hjärta som slår. Men än sedan?"

KD:aren Påhlson visar mer än lovlig naivitet när hon i Dagen säger:

"Jag hade aldrig kunnat tro att svenska kvinnor väljer abort för att det är fel kön ... Jag trodde att det var en betydligt mer kaotisk situation som gör att man väljer bort ett föräldraskap. Jag tycker det är djupt oetiskt, och oacceptabelt" och säger sig hoppas att det är ett enskilt fall...

Socialminister Göran Hägglund tycker att det är "förfärligt", men inte förfärligt nog för att lagarna skall behöva ses över... Eftersom han om NÅGON har både möjlighet och ansvar att ändra en icke-fungerande lag - han är ju SOCIALMINISTER så förlorade just KD min röst.

Är det så att vi har en lagstiftning som inte fungerar så som den är tänkt så får vi väl ändra den? Jag tror att det handlar om ytterst få ultrafeminister som kan tycka att detta är etiskt OK.

Uppdatering: Självklart har min vän Mats Selander kommenterat detta på Credoakademins blogg, vilket jag just upptäckte.

Olika utgångspunkt

nospam@example.com (Henrik Persson) — Tue, 09 Sep 2008 22:41:31 +0200

Har de senaste dagarna följt och till viss del lagt mig i debatten på Emanuel Karlstens blogg om demonstrationen utanför pingstkyrkan i Jönköping.

Jag kan bara säga att jag håller med Emanuel (som oftast).
Mackan Andersson beskriver det jag känner bättre än vad jag kan uttrycka det här och här.

Det som slår mig när man läser kommentarerna är att debattörerna verkar ha helt olika utgångspunkt i hur dom betraktar sin samtid.
Att vårt samhälle håller på att förändras, där vårt sätt att tolka vår samtid håller på att förändras. Daniel har skrivit om det här och här.
Det är inte så att det ena sättet att se saker är bättre än det andra. Problemet blir när båda sidor använder argument för att belysa sin syn på en situation/företeelse utifrån sina värderingar och samhällssyn så förtår den andra sidan inte, just pga av det.

Emanuels post handlar indirekt om vilka metoder som är ok att använda. Kan jag använda metoder i gråzonen bara för att det jag bekämpar är så hemskt?
Kan det vara så att de med en mera modern världsåskådning ser att samhället håller på att förändras. När även människor med samma tro inte beter sig eller resonerar på samma sätt längre. Då håller man fast vid det man tror på ännu mer benhårt och tar till argument och metoder som utifrån min utgångspunkt inte är ok.

Äntligen blir fler religiösa

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Mon, 04 Aug 2008 07:58:08 +0200

Debattartikel i Expressen om att sekulariseringen avtar. Intressant att läsa kommentarerna till artikeln; det verkar som en del blir väldigt upprörda av att inget negativt sägs om religionen - som om det fanns en regel om att religionen endast får beskrivas i negativa termer, eller om något positivt belyses så skall det balanseras med det negativa - precis så som religion brukar behandlas i det offentliga rummet.

Om det är så som artikelförfattarna hävdar, att sekulariseringen är på tillbakagång, så tror jag att vi också kan lära något av kommetarerna; det verkar som att argumentationen mot religion allt mindre handlar om att religionen är förlegad, dammig och trist, utan istället farlig, cynisk och lömsk. Vi skall inte tro att religionens återkomst (som om den någonsin var borta annat än i ateisternas önskedrömmar) kommer att välkomnas av alla eller ske smärtfritt.

Vår familj har en allvarlig defekt

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Sat, 02 Aug 2008 09:44:46 +0200

För ett halvår sedan bestömde vi oss för att bli familjehem. Vi har egna barn och har inte varit främmande för att få fler, samtidigt som det inte känns nödvändigt att de skall vara våra. I det läget tyckte vi att vi lika gärna skulle kunna ta emot ett barn som redan fanns och som behövde oss som att producera fler egna.

Nu har vi varit under utredningpå två olika håll och jag har förstått att vår familj har en allvarlig defekt i socialtjänsternas ögon. Vi är kristna.

Alla andra frågor - konfliktlösning, straffregister, regler i hemet, syn på barnuppfostran, alkoholvanor har kunnat beröras öppet och rakt. Frågan om tro däremot måste åtföljas av brasklappar och garderingar. Vi har till exempel fått frågorna:

Tror ni på Bibeln?
Pratar ni om tron med era barn?
Får era barn se på TV?
Hur ser vi på människor som inte är kristna?

När jag förklarade att vi inte ser tron som en pinsam belastning, eller ett extra tillägg till livet att plockas fram när ingen ser på, utan att den är en integrerad del av våra liv, men att vi trots det inte är några UFOn, att 9 av 10 människor vi möter ÄR ickekristna och att vi är socialt fullt fungerande, möts det med viss skepsis. Allt kröntes nu i veckan av att en möjlig placering inte blev av på grund av att vi - just det - är kristna. Socialtjänsten i den berörda kommunen behövde inte ens träffa oss för att veta att vi var klart olämpliga.

Sekulariseringen suger mer än vanligt just nu.

Säsongen för hjärndöd journalistik är här

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Sun, 27 Jul 2008 23:46:43 +0200

Med en liten tjuvstart idag och under den kommande veckan kommer vi som vanligt vid den här tiden på året att få se journalister och politiker göra de mest halsbrytande logiska akrobatnummer på slak lina utan skyddsnät.

Pridesäsongen har börjat.

Aftonbladet firar med en artikel om att "lesbiska föräldrar är mer jämställda". Detta grundar de på en inte fullt statistisk säkerställd undersökning om ett (1) lesbiskt par som de ställt frågan "är ni mera jämställda".

På kultursidorna skriver man om femmeinitet - det är svårt att vara offer när man är allas gullegris: Först var det kränkande att lesbiska uppfattades som kvinnor, när det nu är allmänt accepterat att "kvinna" inte betyder kvinna utan bara är en "social konstruktion", är det tydligen dags för ett lappkast för att bevara offerrollen: "allt det du trodde stod för förtryck (som höga klackar, korta snäva kjolar och korsett) kan vara precis det motsatta".

Expressen rapporterar att INGEN I KUNGAHUSET DELTAR!!! Det är - om inte homofobiskt - så i alla fall ytterst otacksamt, påpekar Pekka Heino (och drar till med en rejäl bögfördom som en heterosexuell hade blivit halshuggen för).

Arkitektritad?

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Wed, 09 Jul 2008 10:05:24 +0200

Ligger och slöläser en villatidning och hakar upp mig på termen "arkitektritad". Varför skriver man så? En arkitekt ÄR väl någon som ritar hus? Det är som om man skulle kalla en bok författarskriven eller en tavla konstnärsmålad, eller?

Uppdatering: David Batra har funderat på samma sak:

Ny definition av fundamentalism

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Wed, 09 Apr 2008 14:40:58 +0200

"En kristen tro där de bibliska texterna blir central" kallar Göran Greider i nyhetsmorgon idag för fundamentalistisk. En bättre kristendom, tycker Greider, är en som hans egen som "är helt fri i förhållande till texterna och institutionerna". Själv tycker han (surprise!) bäst om Tomasevangeliet.

Greider recenserar och debatterar Göran Skytte och gör det ytterst bristfälligt. För Greider är tolkningsmallen självklart en höger/vänsterskala och roten till det onda är uppenbarligen tolkning "att enskilda människor har gjort sig till uttolkare av texterna. Det är dock inte klart vad Greider vill att vi skall göra: låta bli att tolka helt, eller följa hans tolkning. Jag sätter en peng på det sistnämnda.

Det är kört för oss i melodifestivalen

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Sun, 02 Mar 2008 18:43:01 +0100

Det är ingen idé att fortsätta uttagningarna, vi kan lika gärna lämna Walk Over. Vad vi än lyckas få fram kommer vi inte att ha en chans mot Irland. För vem kan matcha en sjungande kalkon?

Den bästa horan i världen

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Tue, 13 Nov 2007 23:28:26 +0100

Måste ju vara en som är gratis, lätttillgänglig, ideologiskt övertygad om att det hon gör är riktigt och som dessutom ser sin livsstil som självbejakande och feministisk. Nu heter det inte lösaktighet, otukt eller ens kvinnoförnedrande längre, utan relationsanarkism.

Hur kan man bli så lurad?

De tolv

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Tue, 13 Nov 2007 23:12:19 +0100

Göran Sahlberg, Ylva Eggehorn, Stefan Einhorn och Anita Goldman är fyra av medlemmarna i de tolv - en grupp som skall bestå av fyra kristna, fyra judiska och fyra muslimska kulturpersoner som tillsammans skall öka förståelsen mellan religionerna.

Initiativtagare är Göran Sahlberg, psykolog, författare, poet och en av mina favvolärare från SALT. Jag tycker att det låter som ett fantastiskt initiativ, och skulle inte ha nåt emot att tjuvlyssna på deras samtal!

Werner Jeanrond i SvD

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Thu, 08 Nov 2007 21:34:05 +0100

Werner Jeanrond skrev för någon vecka sedan en mycket viktig artikel i SvD som först nyligen dykt upp på nätet. Jeanrond invänder mot den snäva debatten i Sverige där det sekulära naivt tror sig vara neutrala/objektiva bedömare av religionen.

"Den som vill begränsa religion till en privatsak vill i själva verket avskaffa religionen" säger Jeanrond, och poängterar att religionen aldrig kan förvisas från det offentliga. Kanske beror vissa av vårt lands problem just på att religionen inte tillåts ta plats?

I ett pluralistiskt samhälle blir detta än viktigare:

"Den svenska politikens neutralitet i religionsfrågor är både naiv och farlig. Övergången från en statskyrkligt religiös monokultur till en pluralistisk kultur där många religioner och världsåskådningar möts kräver mer än att staten och Svenska kyrkan har skilts åt och staten nu antagit en neutral hållning i alla frågor angående religion. Statens reträtt från religionspolitik i kombination med den offentliga ideologin att religion är privatsak leder till att religionens relationsgestaltande och politiska potential förträngs från sin naturliga plats i samhället och reduceras till en okritisk underground där den lättare kan jäsa och muteras till fundamentalistisk aggression.
De som arbetar för att religion reduceras till den privata sfären bär medansvar för religionens möjliga mutationer till det onda.

Frånvaron av diskussion om religionens politiska roll och betydelse gör den svenska kulturdebatten ensidig och torftig.
Religionernas visionära kraft och sociala kompetens tas inte till vara. Religionerna förväntar något av denna värld. De vill upptäcka mer av livets mysterium och sammanhang. Deras långa minne och omfattande bidrag till förståelse av människans väsen och gudsrelation och deras protester mot all reduktion av människan till objekt inom olika samhällskalkyler utgör en kraft till förändring. Folkhemmets socialingenjörer känner sig störda av religionernas utmaningar av en samhällsorganisation där statens institutioner gärna uppträder som upplysta arvtagare till religionernas roll att gestalta mellanmänskliga relationer.

Men staten kan aldrig ersätta mellanmänskliga relationer av kärlek, hopp och tro och deras gemenskapsbyggande energi. Tvärtom: ett samhälle där dessa dygder inte kultiveras, debatteras och uppmuntras saknar framtid."

...har man sagt Uncle får man säga Sam.

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Mon, 05 Nov 2007 11:00:31 +0100

Johan Hakelius om amerikaniseringen som ett förbarnsligande av debatten.

Artikeln innehåller flera guldkorn.

Tipstack till Vesa.

Jag vill inte!!!

nospam@example.com (Daniel Astgård) — Thu, 18 Oct 2007 10:18:55 +0200

Jag är pappa till två underbara tjejer, 4 och 5 år gamla. De är ljuvliga, var och en på sitt sätt. Det är själklart för dem att de är älskade, att de är värdefulla, att de får ta plats. Men det kommer att förändras.

Redan nu är det viktigt att vara "tjejig" i betydelsen "inte som en kille": färger på kläder, leka smink, ha "rätt" docka (riktiga barbie - inte kopior). Vår stora tjej har i sommar experimenterat med att vara "tjejigt rädd" för spindlar, höjder, sniglar, etc, men tyckte varje gång att det blev för trist efter en stund när hon inte fick uppbackning av lillsyrran.

Snart kommer helt andra krafter att sätta klorna i mina ungar och säga åt dem att de inte duger. Det finns en hel industri som bygger på att mina döttrar skall vara missnöjda med sig själva. Det får mitt hjärta att värka.

Vilken sjuk, sjuk värld vi lever i!