Kategorin "Bibeltankar" kommer att vara en plats där jag slänger upp korta tankar utifrån min bibelläsning.

 

I Markus 8 utspisar Jesus de 4000. Matundret där 5000 utspisades med fem bröd har redan tidigare ägt rum. I texten är de på väg i båten över sjön och Jesus varnar lärjungarna för "fairséernas och Herodes surdeg". De tror att han talar om att de skall vara rädda om brödet och påpekar att de bara har ett bröd. Jesus svarar med att låta dem redovisa siffrorna i de två matundren:

5 bröd, 5000 ätande, 12 korgar över

7 bröd, 4000 ätande, 7 korgar över

Därefter säger han: Förstår ni fortfarande ingenting?

 

Och jag måste erkänna att, nej, jag föstår nog fortfarande inte. Vad vill han säga?

1. 1. Är det helt enkelt så att han säger: Vid det har laget borde ni fatta att bröd inte är ett problem?
2. 2. Eller finns det en lärdom att dra av själva siffrorna? Både siffran 12 och siffran sju är ju symboliskt viktiga i Bibeln, där 12 symboliserar fullkomligt styre (12 apostlar, tolv stammar, tolv portar och även de 144.000=12*12*1000) och sju syboliserar enheten mellan gud och skapelse (Gud=3 skapelse=4, t.ex. tre personer i gudomen, fyra väderstreck, sju skapelsedagar, sju basuner etc). I så fall skulle de tolv korgarna vara ett budskap om gudsriket - platsen där ingen hunger skall finnas och Gud förser och de sju korgarna vara ett budskap om återupprättelse av relationen mellan gud och människa.

I år är det andra året som deltagarna på Helsjöns ledarskola kommer att läsa hela Bibeln på ett läsår med hjälp av min skrift "21 sätt att läsa Bibeln". Planer finns på att utveckla det hela till ett personlig andakts community på nätet. Vill du haka på utmaningen att läsa hela Bibeln finns bibelläsningsplanen här: Bibellsningsplan.xls och här kan du beställa "21 sätt". 

En av metoderna som används under året är kommentarläsning. Förra året läste vi Leif Carlssons utmärkta kommentar "Gud och rättvisan" om Amos bok (köp den - den kostar 19:- köp två!). I år har vi valt Tom Wrights kommentar till Lukasevangeliet "Lukas för alla" som precis kommit ut på Marcus förlag.

 

Jag vill bara slå ett slag för denna kommentar. Tom Wright är biskop i Anglikanska kyrkan och en enormt produktiv teolog. De senaste åren har han gett ut sin kommetarserie för vana och ovana bibelläsare och han formligen spottar ur sig den ena efter den andra. Och ändå är det inget hafsverk, kommentarerna bygger på noggranna studier; i den engelska upplagan är själva bibeltexten Wrights egen översättning och det finns få teologer med så omfattande kunnande som kan uttrycka det så enkelt som Tom Wright. En eloge till Marcus förlag som valt att ge ut denna fantastiska kommentarserie på svenska!

Idag testar vi en ny metod för bibelsamtal på Helsjöns ledarutbildning. Vi diskuterar ett bibelställe varefter var och en får:

1. Parafrasera bibelstället efter eget huvud

Hur skulle det låta som dikt?

Som sms?

Som brev?

För ett barn,

Som du hade sagt det?

 

2. Därefter besvarar var och en frågorna:

• Vad i texten talar till mig
• Vad säger det om min relation till Gud? Till andra?
• Vad skulle det innebära om jag tog detta på allvar?

 

3. Var och en delar sin parafras och sina tankar

4. Samtal

5. Bön

 

Så här såg min parafras över Rom 12:1-2 ut:
”Frambär er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.”

Ge Gud hela ditt liv:

• Din kropp, din själ, din ande.
• Dina drömmar och ambitioner.
• Dina planer och din längtan.
• Dina rädslor och dina svagheter.
• Dina tillgångar, ägodelar, relationer.
• Din framtid.
• Ditt självförverkligande.
  

 

Bara så kommer det att bära frukt.

 

Bara så kommer det att tjäna Guds syfte istället för egenintressets.

 

Judarna bar förstlingsfrukten av sina åkrar och hjordar till templet för att offras till Gud. Det brändes upp på ett altare och de såg det som välinvesterade tillgångar.

När jag släpper rätten till mig och mitt kan Gud använda det.

Och - lets face it – det här går stick i stäv med hur vi normalt är funtade. Vår tillvaro handlar om en ständig kamp om begränsade resurser. Den som ger bort något (för att inte tala om allt) frivilligt, kommer inte att överleva. Att ge bort SIG SJÄLV är en form av död – man GÖR inte så!

 

Vårt sinne behöver förvandlas.

 

Vi behöver formas av Gud till att fungera i en ny verklighet här och nu. Tillvaron handlar inte längre ytterst sett om kamp.

Utan om Gud.

Tillvaron styrs inte av det blinda ödet, slumpen, eller the survival of the fittest.

Utan av Gud.

Min Herre är inte längre jag.

Utan Gud.

 

Mitt förstånd är inte hopplöst förlorat. Som kristen behöver jag inte sluta tänka. Det kan förnyas av Gud – få nya parametrar för verkligheten, så att jag kan AVGÖRA vad som är hans vilja. Och definitionen av Guds vilja är
ingen halvmesyr: Han vill det goda, Han vill det fullkomliga, och det behagar Honom.

Ordspråksboken är precis vad den heter- en samling ordspråk. Vad jag förstår skall ett ordspråk vara en kort käörnfull sentens som fångar en viktig sanning. 

Då undrar jag hur Ords. 25:16 kom med över huvud taget? På vilket sätt kommunicerar denna vers något mer än det självklara?

Det här är numera min favvobibelvers. Hädanefter är det denna vers jag kommer att skriva som hälsning längst ner på brev och så där.

Jag fick idag en kommentar på ett inlägg jag publicerade i Augusti -06 på temat bibelsyn. I Augusti -06 hade den här bloggen funnits i knappt två månader och inte många hade hittat hit än. När jag läser texten så tycker jag att den förtjänar att läsas, så här kommer bloggens första ompostning. Recycling av papperslösa medier måste ju vara höjden av miljövänlighet!

Jag fick en fråga om min bibelsyn och vill gärna ta lite tid till att ge ett vettigt svar.

Man kan väl säga att min bibelsyn har modifierats under senare år.

Ifrån att ha tänkt att Bibeln är Guds kärleksbrev till mig (gladfundamentalistisk bibelsyn?) har jag med åren fått utveckla den.

Just nu tycker jag att Mikael Tellbes formulering ligger väldigt bra till: "Bibeln är Guds Ord genom människors ord i historien".

Jag tror alltså på Bibeln som Guds Ord, med det Gudsordet har förmedlats genom människor, och de människorna finns i en historisk och geografisk situation som inte är min - tolkning är nödvändig.

Processen mot en annan bibelsyn har varit - och ÄR - smärtsam, samtidigt har den gjort Gud ännu större, Bibeln mer spännande och evangelium mer utmanande. Läs gärna mitt tidigare inlägg om dynamisk bibelläsning

Ett mail till en god vän runt de här frågorna:

Tack för ditt mail. Jag uppskattar att ha den här dialogen med dig.

Ja, du har haft en fundamentalistisk bibeltolkning. Att överge den är smärtsamt.

Jag vet.

Det finns två enkla sätt att förhålla sig till Bibeln; fundamentalistiskt eller liberalt.

Är man fundamentalist är allt svart eller vitt, det finns inga gråzoner. Allt är linjerätt och enkelt. Hela Bibeln är Guds uttryckliga ord och det finns inga motsägelser, etc.

Är man liberal är Bibeln människors ord och en fin berättelse som vittnar om Gud, men inget mer.

Problemet med fundamentalismen är att man helst inte vill att det skall ha varit människor inblandade i processen, vissa vill se den mänskliga inblandningen som, typ, automatisk skrift - att Gud "besätter" en människa och får den att skriva det Gud vill ord för ord utan mänsklig inblandning bortom att hålla i pennan. Detta synsätt tycker jag förminskar Gud, som har VALT att arbeta i och genom människor, som har valt att BLI människa. Vår mänsklighet är ett problem endast för oss, inte för Gud.

Den liberala vägens svårighet ligger på andra änden av spektrumet. Jonas Gardells bok om Gud är ett utmärkt exempel här. Den liberala bibelsynen riskerar att inte kunna svara på frågan; vem är Gud? Om allt är mänskligt och allt går att välja och vräka bland - vad blir till slut säkert och trovärdigt? Vem bestämmer det? Gud blir en produkt av vår fantasi, vår skapelse, istället för att vi är hans.

Finns det någon mellanväg?

Ja, fast den är inte lätt. Jag tror att den bästa mellanvägen är den du befinner dig på. Att med en fundamentalistisk kärlek till och respekt för ordet också börja se dess mänsklighet. OCH ATT TA KONSEKVENSEN AV BIBELNS MÄNSKLIGHET ÄNDA IN I GUDSBILDEN.

Vad är det för Gud som tillåter människor att lämna sina fotavtryck i Uppenbarelsen?

Vad är det för Gud som helt skandalöst bekänner sig till mänsklig svaghet, utlämnar sig och sin uppenbarelse åt tiden, historien, förfall och redigering, översättning - mänsklig påverkan, mänsklig svaghet, mänsklig begränsning?

Jo, en Gud som älskar oss inte från en plats bortom, utan som en av oss.

En större Gud, en mer kärleksfull och trovärdig Gud.

En Gud som delar vår erfarenhet, konsekvent.

En större Gud än vad fundamentalismen nånsin kommer att kunna erbjuda.

En sådan bibelsyn är smärtsam i och med sin ärlighet.

Finns det fyra källor? Det kan vara så, men det är (i min övertygelse) åtminstone två. Och båda har ett ord från Gud till oss.

Det är en ödmjuk bibelläsning. Ödmjuk inför Gud, men också inför författaren/na, redaktörerna, de första läsarna. De har tolkningsföreträde. Ordet är Guds ord till mig i den mån jag är redo att försöka höra det i deras tid, kultur och aktuella situation och sedan koppla det till min tid, kultur och aktuella situation.

Här gör både fundametalister och liberala det lätt för sig genom att frikoppla ordet från sin historia, fundamentalister genom att läsa Bibeln som Guds brev till mig just nu, och liberala genom att bedöma ordets giltighet utifrån det som är politiskt korrekt, rimligt etc i VÅR kulturella situation.

Du är på rätt väg. Fortsätt att vandra den!

Bibelsällskapet flaggar för att det snart är dags att tänka på en ny svensk NT-översättning från grundtexten! Kalla mig nörd, men det HÄR tycker jag är riktigt spännande! Dagen påpekar att NT-81 snart är 30 år gammal och att språket förändras mycket på den tiden. En annan aspekt kan jag tycka är att teologin har gått framåt och att NT-81 på en del sätt är en ganska usel översättning (litterärt och nottexten) som bär ganska tydliga avtryck av den liberalteologiska miljö där den kom till. I jämförelse med Folkbibeln och Giertz lämnar 81:an mycket i övrigt att önska.

 

Att det snart skulle vara 30 år sedan 1981 ger mig lite skrämselhicka, dock. 1981, var ju bara härom året! Jag börjar bli gammal.

Det är kul när idéer blir verklighet! För ett år sedan satt vi några stycken och pratade om den hunger efter fördjupning i Guds Ord bland unga kristna som vi tyckte oss märka. Vi bestämde oss för att göra något åt det och bestämde oss för att anordna en sommarbibelskola. Receptet är Bibeln + väldigt lite annat.

 

15-19 Juni blir det av på Helsjöns folkhögskola utanför Horred (utanför Göteborg).

 Tanken är att vi kör en treårs-cykel - att man skall kunna vara med i tre år och få en god översikt och fördjupning i Bibeln. Som ungdomsarbetare tänker jag mig självklart framför allt ungdomar som målgrupp - kanske något församlingar är intressade av att sponsra sina frivilligledare med, t.ex., men självklart är alla välkomna!

 

Vad jag förstår går platserna åt rätt fort, så vill du vara med får du skynda dig.

Har du sett den annorlunda och intressanta översättningen "The Message" av Eugene Peterson? Eugene Peterson är teolog och pastor och märkte att folk inte berördes av bibelorden som han själv gjorde. Han kom fram till att de berodde på att de helt enkelt inte kunde se de nyanser och den retorik som han såg (efter att ha studerat bibeln i många, många år). Han gjorde då en egen översättning med syftet att förmedla samma upplevelse på engelska som grundtexten ger den som studerat under lång tid.

Om man skall klassificera översättningen hamnar den vä'l någonstans mitt emellan en parafras och en översättning, så jag skulle kanske inte rekommendera denna Bibel som huvudbibel. Däremot är den väldigt intressant att ha som bredvidläsning!

Vill du provläsa finns hela texten online här, och här kan du köpa den till ett bra pris.

Libris meddelar att de startar en ny sajt runt sin kommentarserie Nya Testamentets budskap.

Anders Brogren har skrivit en bra artikel

om julevangeliets historicitet som svar på den tröttsamt seglivade myten om att det inte ägde rum nån skattskrivning vid tiden för Jesu födelse.

Tipstack till Tomas Olsson

Jag sitter och förbereder en bibelförklaring över Efesierbrevets andra och tredje kapitel (bobelförklaring är en god gammal Credotradition som vi håller hårt på. I en tid när tematiska bibelstudier är nästan totalt dominerande känns det viktigt att bevara en tradition som läser Bbeln på dess egna villkor. Vi går igenom ett kapitel tillsammans varje morgon, de här två veckorna på Helsjön har vi jobbat med Jona bok och Efesierbrevet).

Jag har aldrig förr tänkt på att Paulus i Ef 3:18 använder sig av fyra dimensioner. Vi skall stå fasta och vara stadigt rotade i Honom, så att vi tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet av Kristi kärlek, tills hela Guds fullhet uppfyller oss.

 

Visst är det lite coolt? Kristi kärlek är så stor att den inte ryms i tre dimensioner...

Jag lovade att lägga ut mina manus för bibelstudierna på Credo/U-oas för dem som var intresserade. Jag är pinsamt medveten om att det i stort sett är stolpmanus och att det inte är så kul läsning, men alla bibelord jag hänvisade till (i stort sett) finns redovisade och det är helt enkelt så här jag funkar... För 10-15 år sedan skrev jag allt ord för ord, och de grejerna är ju klart roligare att titta på i efterhand. Jag lyckades dock aldrig hålla de predikningar/bibelstudier som jag skrivit, så dels tyckte jag att det var onödigt arbete, dels var de svåra att använda för att jag lätt tappade bort mig. Jag känner mig också bunden och saknar kontakten med åhörarna om jag har för mycket nedskrivet.

 

Men håll till godo. Jag hoppas att ni inte blir alltför besvikna...

GTs_historia.pdf

Hur_Jesus_fullkomnar_GT.pdf

Han skriver bland annat:

"...kärnan i ett synsätt som sedan århundraden ligger till grund för hela vår samhällsgemenskap. Det som kan sammanfattas i den gyllene regeln om att allt vad vi vill att människor ska göra för oss, det ska vi också göra för dem.

Den tyske vänsterfilosofen Jurgen Habermas betecknar detta som ”den västerländska civilisationens referenspunkt”.
Enligt Habermas är bibelns budskap ”det mest grundläggande fundamentet för frihet, samvete, mänskliga rättigheter och demokrati”

Wow! Lars Adaktusson diggar Bibeln!

I Matt 5 omtalas kristna som jordens salt och att om saltet mister sin sälta duger det ingenting till. Här skulle man ju givetvis ställa frågorna:

• Vad är saltets funktion?
• På vilka sätt liknar kristna salt?
• Hur undviker vi att förlora vår "sälta"?

Min hjärna fastnar dock självklart för den betydligt mindre viktiga frågan: Kan salt mista sin sälta? Vilket kemiskt ämne kan osalt salt vara?

Efter lite efterforskningar kan jag meddela följande: Salt (NaCl) är en mycket stabil molekyl som inte gärna reagerar med andra ämnen. Det krävs mycket energi för att dela på den, eller omvandla den till ett annat ämne. Det kan alltså inte vara en kemisk reaktion Jesus talar om. Det salt som användes i Israel på Jesu tid var dock brutet vid Döda Havet. Där fanns både ett dagbrott där man bröt klippsalt och insamling av saltkristaller i strandkanten. Detta salt var dock långt ifrån rent. Framför allt innehöll det en stor del gips. Om saltet förvarades fuktigt urlakades saltet och bara föroreningarna blev kvar, ett relativt osalt salt med andra ord.

Känner du dig också uppbygd?

Idag planerar jag uppstartsveckorna på Helsjön för nästa års Credoinspiratörer i Augusti och seminariehållare och bibelstudier för Credo/U-oas i Skövde i slutet av Juli.

 

Jag kan inte låta bli att reflektera över den bibelhunger jag möter överallt. Det är som att ungdomar är redigt trötta på att få maten färdigtuggad. De vill höra vad Bibeln själv har att säga. De vill få verktyg att själva bearbeta Ordet. Det slår aldrig fel - jag kan ha fantastiska (tycker jag ) lektioner om ledarskap, evangelisation, givande, etc., men nånting speciellt händer när vi bara möter texten på dess egna villkor. Hungern lyser i ögonen, folk sitter längst ut på stolen.

 

Jag har hört en massa negativt om exegetiska utläggningar, och det kanske inte är en term med speciellt mycket party i sig, men trots allt är det där vi möter uppenbarelsen. Det är detta Ord som den Helige Ande gett sig till.

 

Det GÅR absolut att göra en trist utläggning, men det kräver mycket talang att ta livet av Guds levande Ord.

Här kan ni se en intressant uppställning över hur namn nämns tillsammans i NT.

Next Bible är riktigt användarvänlig och trevlig. I stort sett lika bra som de stora betalprogrammen.

I helgen har jag varit uppe i Stockholm och undervisat på Credos ledarutbildning. Jag undervisade utifrån Apg 4 om en revolutionär tro. Det är lätt för oss att missa det viktiga som händer i det här kapitlet. Det handlar inte om våra troshjältar som står inför ett gäng skäggiga, gaggiga präster. Det handlar om en revolutionär tro som vänder upp och ner på hela världen, med början i Jerusalem. När apostlarna står inför Stora rådet. så står de inför motsvarigheten av riksdag, regering, biskopskollegiet, högsta domstolen, lantmäteriverket, riksbanken och riksskatteverket.

 

Deras brott?

 

De har bara bett för en lam man som blir frisk...

 

Det är faktiskt inte så bara. Genom den handlingen "bevisar" de att Jesus uppstått, att han är Messias - den rättmätige kungen, och att en ny tidsålder har börjat.

 

När prästerna förbjuder dem att undervisa i det namnet, ber de om större frimodighet och fler messiastecken. De dömer också ut religiösa och civila makthavare som passé.

 

Jag lovade att lägga ut det jag skrivit om templet, så håll till godo!

Diskussionen om Gud och humor fortsätter nedan, och Vesa Olinen har länkat till den från sin blogg. Han poängterar i sitt inlägg att humor är ett tveeggat svärd, humor kan användas även som ett retoriskt knep för att slippa försvara sin ståndpunkt med verkliga argument. Humor kan också användas för att raljera.

 

Som ett exempel på humor i Bibeln pekar han på Emmausvandrarna, och visst är det dråpligt att de säger till den uppståndne Kristus "Du måste vara den ende i Jersusalem som inte vet vad som har hänt!" Man kan nästan föreställa sig hur Jesus tänker "nej, jag har faktiskt varit död i några dagar...".

 

Vilka bibelställen får dig att dra på smilbanden? Var ser du humor i Bibeln?

Fr`nklin har en intressant utläggning på sin blogg:

"Too often the way we talk about the bible seems to suggest that it is our "standard", our "rule book" or our "instruction manual for living".  When we talk about "responding biblically" to a situation, I hear that subtle suggestion. I wonder if this doesn't get to the heart of how we view the nature of Scripture. I don't think of it as a book of ethical teachings and examples that I'm trying to which I'm trying to conform my life. I think of it as a narrative of how God has lived with His world and His people.

 

Through the stories and teachings of the bible, I get a glimpse into who God is and how He behaves. It's sometimes rather confusing, but on most occasions the picture is relatively clear. I don't find myself looking to Scripture to find the "answer to life's problems". I find myself reading it to see what Jesus was like, or find out how people in various times encountered God, or to get a glimpse of how God deals with different people at different times and places.

Jag tror att vi har undervärderat Maria i vår protestantiska tradition.

Hon har mycket att lära oss. Hos ingen annan är krocken mellan mänskligt och gudomligt så tydlig. Ingen annan människa är en så viktig förutsättning för evangelium som hon, ingen av lärjungarna offrar mer än vad hon gör.

 

Maria omnämns 19 gånger i NT.

Maria betyder uppror eller bitterhet, ett av de vanligaste flicknamnen där och då. Det är lite komiskt att Jesus är omgiven av åtminstone tre Marior, Mose hade en.

  

Vi möter henne först i samband med Jesu födelse. Ängeln uppenbarar sig för henne, Jesus föds, herdarna och de vise männen, flykten till Egypten. Här är det Lukas som är mest utförlig. Matteus koncentrerar sig på Josef, Markus har bråttom till slutet på berättelsen, men Lukas stannar upp och låter oss möta Maria och se in i hennes själ. Hon gömmer i sitt hjärta, och hon accepterar villkorslöst Guds plan för henne.

Sedan möter vi henne när Jesus är tolv och de är i templet. Även här gömmer hon i sitt hjärta.

Nästa gång vi stöter på henne är vid bröllopet i Kana. Här är det bara Johannes som berättar.

En episod som Matteus, Markus och Lukas anser är viktig är när Maria och Jesu bröder kommer och skickar bud att de vill träffa honom. Det är här Jesus säger ”Vem är min mor, min syster och min bror? Den som gör min faders vilja. Markus påpekar också att anledningen till att de ville träffa honom var att de trodde att han hade blivit knäpp.

Vid korset är hon med, det säger Johannes rakt ut, medan de andra talar om henne som Jakobs och Josefs mor.

Redan i Apg 1:14 nämns Maria för sista gången: Efter Jesu himmelsfärd möter vi henne i övre salen där hon tillsammans med apostlarna och Jesu bröder ber endräktigt och uthålligt i väntan på pingsten.

 

Traditionen berättar att aposteln Johannes tog sig an henne (trots att hon hade söner i livet) och att hon dog i Efesus. Utanför Efesus finns fortfarande en byggnad man kallar Marias hus.

 

Vad kan vi då lära av Maria?

 

Att acceptera kallelsen - Att riskera allt

 

När Maria accepterade kallelsen att föda Guds Son riskerade hon sitt äktenskap, sitt rykte, sin familjs heder, sin framtid.

Endast genom att ängeln uppenbarar sig även för Josef räddas hennes äktenskap.

 

IVPs kommentarer till en del av NTs böcker finns här.

Bakgrundsinformation till NT.

 

Länkbibliotek med mycket matnyttigt.

Ett bra sätt att tillgodogöra sig Guds ord är att använda tid som bara rinner bort annars - i bilen, på bussen, i kassakön. Med Bibeln i mp3-spelaren eller på CD kan du använda den tiden!

Voxbiblia och bibelsällskapet har kommit med två mp3spelare med hela NT eller hela Bibeln förinspelat. Det går också att ladda ner enskilda böcker och kapitel från hemsidan.

Här kan du ladda ner King James mp3 (gratis).

Hebreiska Bibeln på mp3 (gratis).

Word English Bible (gratis).

NIV, hela och enskilda böcker.

Institute of biblical greek har många resurser för den som studerar grekiska.

 

Early churchfathers har ett enormt bibliotek med kyrkofädernas texter.

 

Pseudoepigrapha online.

 

 

"Nyfiken som jag är råkade jag hamna här. Jag är inte alls teologiskt bevandrad, men när jag läser inlägget så tänker jag på KG Hammars och Ami Lönnroths bok "Jag har inte sanningen, jag söker den". Är det inte samma rörelse mot en ny förståelse?"

 

Läs mitt svar här. Vad tycker ni?

Ibland hittar man guld! Steven Shields tipsar om Roy Ciampas fantastiska resurssida för nytestamentlig exegetik.

 

Bland annat en kommenterad GT-bibliografi och kommenterad NT-bibliografi och en Online Nestle-Aland - jättepraktiskt!

Det finns också mycket mer att upptäcka!

 

Uppdatering: Här finns ytterligare verktyg

Ibland behöver vi få Jesu liknelser omformulerade för oss för att kunna höra dem såsom lärjungarna hörde dem. Den här högg rejält.

Idag: De tre klassiska frågorna.

Det här är den första bibelstudieteknik jag fick lära mig som nykristen. När du läser bibeln för din egen uppbyggelses skull är det till god hjälp att ställa dessa frågor:

Vad står det?

Läs texten flera gånger och tydliggör för dig själv vad texten säger. Punkta gärna upp det i din skrivbok.

Vad betyder det?

Om det texten säger är sant, vad får det i så fall för konsekvenser? Hur tar det sig uttryck i ditt liv? Skriv detta också

Vad innebär det för mitt liv idag?

Behöver du bekänna något, ändra något. på vilket sätt kan du ta konsekenserna av bibelordet i ditt liv, rent praktiskt, redan idag?

Jag fick en fråga om min bibelsyn och vill gärna ta lite tid till att ge ett vettigt svar.

 

Man kan väl säga att min bibelsyn har modifierats under senare år.

Ifrån att ha tänkt att Bibeln är Guds kärleksbrev till mig (gladfundamentalistisk bibelsyn?) har jag med åren fått utveckla den.

Just nu tycker jag att Mikael Tellbes formulering ligger väldigt bra till: "Bibeln är Guds Ord genom människors ord i historien".

Jag tror alltså på Bibeln som Guds Ord, med det Gudsordet har förmedlats genom människor, och de människorna finns i en historisk och geografisk situation som inte är min - tolkning är nödvändig. 

 

Processen mot en annan bibelsyn har varit - och ÄR - smärtsam, samtidigt har den gjort Gud ännu större, Bibeln mer spännande och evangelium mer utmanande. Läs gärna mitt tidigare inlägg om dynamisk bibelläsning

 

Ett mail till en god vän runt de här frågorna:

 

För ett par veckor sedan undervisade jag på Credos ledarskola i Mullhyttan. Jag lovade några av deltagarna mina anteckningar. Här är de till slut!

För några veckor sedan hade jag ett samtal med den eminenta bibelläraren och mysiga människan Peter Landgren på Helsjöns folkhögskola.
Vi reflekterade tillsammans över hur vi egentligen läser Bibeln.
I de bibeltrogna kretsar vi rör oss i finns det en tendens att använda bibeltexten som råvaran man utvinner lära ur.
I dag fortsatte jag samtalet med min gode vän Peringe Pihlström och jag tror att vi har fått tag i någonting viktigt.
I vårt fokus på ordet som sant, oföränderligt och evigt giltigt riskerar vi att göra det statiskt - det kommer att handla om tillstånd och position istället för rörelse och riktning.

Tänk på hur många av våra viktiga ord som faktiskt har med rörelse att göra; apostel, de första kristna kallades vägen, Jesus befann sig på ständig vandring och vi skall följa honom, omvändelsen som handlar om att vara på väg åt ett håll, men sedan vända sig för att gå i motsatt riktining mot innan.

Tänk på breven som är en situationsbild - ett snap shot - av en specifik församlingssituation vid en specifik tidspunkt med sina specifika problem.
Tänk på apostlagärningarna som ett processdokument - det är en utveckling, en händelsekedja som beskrivs.

Om vi då använder ordet som råvara för lära - det gäller att utvinna en punktlista, en serie saker vi skall göra eller avhålla oss ifrån. Överhuvudtaget projektet att ta det specifika, tidsbundna och utvinna tidlösa sanningar ur det är ett riskabelt projekt!

Tänk t.ex. på slaveriet. Ingenstans i NT fördöms det.Varken Jesus eller Paulus underkänner slaveriet som sådant. Ändå finns det något i den kristna synen på människan som i förlägningen omöjligör slaveriet i västvärlden. Åtminstone om man vill handla efter Bibeln! Det är i det långa loppet helt enkelt omöjligt att relatera till samma människa som både ett syskon och en ägodel.

Är ni med på min tanke?

-Enligt samma princip kan man fråga sig vad det är som sker vid apostlamötet, vem vinner egentligen? Hur kommer det sig att det är sista gången vi är på besök i Jerusalemförsamlingen?
-Eller vi kan fråga oss om det verkligen är värt mödan att söka efter principer för "en nytestamentlig församlingsstruktur". Kanske är det mer fruktbart att fråga sig vilka dynamiska lärdomar vi kan dra:
Strukturerna är underordnade verkligheten. Livet tar de vägar som står det till buds. Finns ett tempel - använd det! Finns det inte träffas i synagogan. Blir ni utkastade träffas i hemmen.
Det är inte strukturerna som är det centrala. Andens liv är allt för livkraftigt för att hindras av våra omständigheter!
-Ledarskap är nödvändigt men kan se olika ut.

Tänk på hur detta påverkar läsningen av klassiskt "svåra" bibelställen. Att vi "skall krossa deras späda barn mot klippan" behöver varken försvaras, förklaras eller desarmeras. Vi kan läsa det som det står som ett uttryck för hur det kändes att vara en landsförvisad jude i Babylon.

Tänk på vad Jesus sade till fariséerna: Ni är så förblindade av detaljerna att ni inte ser helheten (fri tolkning). Ni släpper inte in och går inte heller själva in.

Kan en biblicistisk läsning av skriften vara en form av kristen fariseism?

Slutligen tänk på ordet omvändelse. Om vi gör en statisk tolkning tänker vi oss omvändelsen som en förflyttning från ett tillstånd till ett annat - från syndare till rättfärdig. Gör vi en dynamisk tolkning tänker vi oss den som att först gå åt ena hållet, sedan vända sig om och gå åt andra. I den första tolkningen kommer vi alltid att ha problem med gärningar - hur passar de in? När blir det gärningslära? när blir det lagiskhet? I den andra är jag redan aktiv - jag går. Att jag gör det som är gott är inget problem, för mina handlingar är en integrerad del av min sun på omvändelsen.

Vilka andra ställen har vi misstolkat?
På vilka andra områden skulle ett tänkande utifrån rörelse och riktining istället för tillstånd och position vara fruktbart?

Nu i helgen sitter vi och redigerar och lay-outar boken "Den där jesus". Jag har fått i uppdrag att skriva några faktarutor och denna blev jag ganska nöjd med:

Varför måste Jesus dö? Kan inte Gud bara förlåta i stället för att ta omvägen genom ett gott, oskyldigt offer? Gör inte det Gud till ond? Det är inte Gud som utkräver straffet av en gott och ovetande offer - Jesus, utan Jesus – som är Gud – går själv in i lidandet och döden och tar på sig det straff vi hade förtjänat. Människans ondska är stor. Än värre: ondskan är en integrerad del av oss var och en. Ett nytt paradis utan ondska är inte möjligt (åtminstone inte om man tänker sig att det skall innehålla människor). Ondskan måste utplånas ur vårt system. För Gud finns två sätt att åstadkomma detta: Endera låter han hela rasket brinna upp och börjar om med en planeten jorden vers. 2.0, eller så tar han konsekvensen av vår ondska i sin egen kropp – han går själv in i vår verklighet och utsätter sig för precis allt vad mänsklig ondska kan tänkas vara (han blev piskad OCH korsfäst – det är som att bli arkebuserad och sedan hängd) utan att själv vara en av förövarna. På så sätt blir han ett exempel. Skulle du verkligen kunna acceptera en Gud som förlät ondskan hos människor? Det är ju inte så att ondskan inte kostar något. Ondskan kostar alltid. Jag känner mig betydligt tryggare med en Gud som ser ondskan för vad den är. Jag tror inte att det är en omväg runt ett offer – utan en nödvändighet. Förlåtelse innebär alltid att en rättvis dom efterskänks. Någon behöver ta den domen på sig. Två rop stiger upp från jorden till Gud; ett rop om rättvisa och ett rop om barmhärtighet. ”Gud straffa dem som har gjort ont mot mig, mot min familj, mot mitt folk. Ge dem vad de förtjänar” och ”Gud förlåt mig för vad jag har gjort mot andra och mot dig. Visa din barmhärtighet och nåd. Ge mig inte det jag vet att jag förtjänar”. Jesu död på korset och hans uppståndelse är Guds svar på båda dessa böner. Gud är både helig och kärleksfull. Hans helighet omöjliggör att han överser med ondskan – och hade han gjort det hade han själv varit ond. Hans kärlek omöjliggör lösningen att bränna hela rasket. Istället tar han konsekvensen av sin egen helighet och betalar priset för allas vår synd. På så sätt blir han en frälsare.

I morgon skickar vi den förhoppningsvis till tryckeriet och den skall finnas färdig redan i mitten av Juli.

 

Andra bloggar om: Religion, kristen, Jesus, Korset, Tro, teologi