Jag var hemma över natten onsdag/torsdag (annars var jag på Breanäs utranför Kristianstad hela veckan, men jag åkte hem för att sjunga för äldsta tjejen på morgonen på hennes födelsedag).

 

Jag kom hem lagom till aftonbönen på onsdagen. Ungarna har läst slut på barnbiblarna hemma - de började tycka att de hade hört allt - så då växlade vi över till dem vanliga Bibeln som vi läser korta avsnitt ur och som vi sedan samtalar om och ber utifrån. I onsdags kväll hade vi nått fram till berättelsen om Ananias och Sapheira i Apostlagärningarna kap 5 - inte världens lättaste text.

 

Vi läste den och sedan försökte jag ge tjejerna några olika sätt att tolka texten. Efter ett tag lutar sig lilltjejen mot mitt bröst, suckar och säger: "Men pappa, man behöver faktiskt inte förstå allt, man kan lita på Gud också."

I helgen inledde jag och frun en ny vända äktenskapsskola med ett ungt par. Det har blivit så att vi kör med ett par par varje år. Då träffar vi dem i vårt hem under fyra helger och pratar om saker som är viktiga att tänka på:

• Äktenskapet som förbund
• Manligt/kvinnligt
• Kommunikation/konflikt
• Planer/drömmar
• Sex
• Att bli förälder
• Etc...

 

Det känns väldigt värdefullt att få dela med sig av dyrköpta erfarenheter och hjälpa andra igång i äktenskapet. Speciellt att vi får göra det tillsammans.

 

Här är ett litet klipp med Johnny och Chachi om hur man skall vara en bra make:

 

I går kväll läste vi Johannes 15 med barnen, där Jesus befaller oss att älska varandra och säger: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner." Vår sexåring fastnade för formuleringen "har större kärlek" och invände mot att kärlek kan vara större eller mindre: "Det finns ingen mindre kärlek - inte ens stor kärlek - kärleken är alltid störst. Och det finns ingen kärlek som inte är perfekt och inget som är perfekt som inte är kärlek. Gud är ju kärlek!"

 

De där orden har snurrat i huvudet på mig sedan dess. Hon har fattat nåt som jag inte riktigt har greppat tror jag. Hennes perspektiv överväldigar mig.

Idag är det lite julafton i Astgårdland. Först skall jag ner till Malmö och fika med den nyvärpte förläggaren tillika bloggaren Mackan Andersson, därefter till Lund för att avnjuta min guru Roland Spjuths docentföreläsning
på Teologicum. Det är en öppen tillställning, så om du är i Lund och inte har något för dig kvart över tre, så kanske vi ses? Ämnet är "Sökandet efter det Goda Livet –  om ”moralhistoriens” betydelse för
teologin". 

 

I övrigt citeras mitt förra inlägg i tidningen Dagen idag.
Jag presenteras som "känd bloggare" och vet inte riktigt vad jag tycker om det. I mina öron låter det lite som "känd våldsverkare".

 

Dagens Dagen har också en intressant artikel som berör Credos systerorganisation "Laget" i Norge, som nu riskerar att förlora sitt stadsbidrag för att man inte tillåter praktiserande homosexuella i ledarpositioner. Jag tycker att Tor Billgrens kommentar till artikeln som vanligt är genomtänkt även om vi inte kommer till samma slutsats i sakfrågan. Jag tycker inte att det är rimligt att en organisation skall bedömas utifrån dennna enda fråga som om inget annat spelar någon roll.

 

Laget har en lång historia i Norge, har ett fantastiskt rikstäckande arbete som inkluderar arbetet med kristenruss - ett arbete somär på god väg att vända de destruktiva mönster som funnits runt studentexamen i Norge. Jag tycker att det blir direkt osmakligt när staten tar till maktspråk i relation till en sådan organisation och kräver "översyn" och "omedelbara åtgärder" för att inte ekonomiskt stöd skall dras in. Det stödet finns där för att organisationen gör ett bra arbete som staten VILL vara med och finansiera. En sådan organisation närmar man sig med respekt och dialog, inte moralpanik och maktspråk.

 

Det är direkt motbjudande att staten försöker tilltvinga sig makt över den ideella sektorn på detta sätt!

Jag har fått tag på mina försvunna filer! Allt (utom mailarkivet) är tillbaka! Jag hade en backuplösning över nätet som jag inte trodde funkade, jag kunde inte heller logga in på företagets server eftersom jag hade en uråldrig version av uppdateringsprogrammet, men med hjälp av supporten lyckades jag få tag på en total uppdatering från 2008-11-07! BARA 14 DAGAR INNAN KRASCHEN!!!!!

Idag är jag en mycket lycklig man! (Som strax skall göra en backup)

I helgen är jag hemma och pysslar om min influensa medan familjen är i Stockholm. Idag har de tydligen lunchat på en indisk restaurang med väldigt yppig inredning - bland annat en massa hinduiska gudabilder. Yngsta dottern frågade vad de var för nåt och min fru förklarade att de var gudar från en annan religion. Dottern svarade "Det är ju bra att vi vet hur de ser ut så att vi vet vilka gudar vi inte skall leka med"...

På julafton fick jag ett presentkort på en målning av Elisabeth Tyler - en favvokonstnär från Landskrona. Hon har en fantastisk förmåga att återge sten, vatten och blommor - allt som krävs för att jag skall få något tjockt i halsen. Vi är inga fanatiska konstrundebesökare, men de senaste året har vi tagit en sväng till Landskrona under konstrundan, eftersom det känns OK på nåt sätt att se på hennes grejer då, fast man inte har råd att köpa något. 

Men nu skall jag få en!

Kolla hennes grejer här, här eller här

Nu är jag tillbaka igen efter att datorn kraschade och all information försvann. Backupen av gamla filer jag trodde att jag hade visade sig inte fungera, och först nu har jag fått min nya dator. En del mail lär ha försvunnit, så tycker du att jag är oförskämt dålig på att svara, så kan det bero på att jag aldrig har läst ditt mail. Du får gärna skicka det igen.

 

Från den lite muntrare sidan: Min yngsta frågade idag hur det egentligen går till när vi får nya kroppar i himlen: Är det som att dra på sig en overall? Finns dragkedja, och kan man i så fall få hjälp med att dra upp den? Jag svarade att det nog inte kommer att bli något problem och att hon ju alltid kunde fråga Jesus när hon kommer till himlen, men det var ju DET som var kruxet! Hon måste ju fråga och få veta NU, INNAN hon lämnar den här kroppen, för sedan HAR hon ju ingen kropp (och alltså inga läppar) och då KAN hon ju inte fråga förrän hon är i sin nya kropp, och om hon visste hur DET gick till, så hade hon ju inte behövt fråga!

Nån som har ett bra svar?

Tack för alla glada tillrop över mitt senaste inlägg (även om en del reaktioner och deras koppling till uppståndelsen, smakfullt (he has risen! He is alive!) och lite mindre smakfullt (Liket lever! (och luktar!)) kanske var lite over the top. Jag har inte varit död, bara frånvarande. Från bloggvärlden.

 

Här hemma har jag varit i allra högsta grad närvarande, och det har varit fantastiska månader. Det har varit som vårstädning i mina viktigaste relationer: Gud, frun, barnen. Jag älskar mitt liv!

 

Trots det tänkte jag göra en försiktig nystat i bloggvärlden från och med nu. Jag har saknat er också mina bloggvänner.

Jag är i ett sånt där läge där jag lägger tidningen oläst i pappersåtervinningen, hellre lyssnar på gamla 80-tals CD än nyheter och håller mig långt från dagstidningarnas websajter och bloggvänners inlägg. Jag vill inte veta vad som händer, vem som sagt eller tycker vad och vad andra i sin tur tycker om det. Jag vill vara i fred i min värld som begränsas till de människor jag älskar och dem jag möter. 

 

Jag tror att livet går i vågor. I vissa perioder kan man ha superkoll över stora områden och ibland får man släppa det för att kunna gå på djupet. Just nu är livet här.

 

Jag och Gud, jag och familjen, jag och vännerna, arbetskamraterna och andra relationer. Det är det som är något nu.

 

Och bloggen är inget vidare redskap i en tid som den här.

Idag börjar det nya läsåret på riktigt! Jag sitter på Helsjöns folkhögskola och väntar på att mina Credokollegor skall anlända så att vi kan lägga sista handen vid planerna inför året.

 

Det är verkligen en gåva att kunna vara pirrig i magen och full av förväntan inför att börja arbeta.

 

Och med Guds hjälp kommer det att bli det bästa året hittills.

Nu är vi hemma igen efter Credo/U-oas i Borås. Vi har haft en ljuvlig vecka med en massa fantastiska ungdomar. Jag och Sara höll bibelstudierna tillsammas över Nehemja bok. Ljudfiler därifrån kommer efter hand.

lägrets mest pinsamma: Björn Gusmark är kyrkoherde i Romeanda och ansvarig för kaplanerna under lägret. En riktig going. En dag på väg till stranden gick han framför mig - trodde jag - och när jag passerade sade jag "hallå där going!" Mannen såg halvt tvivlande, halvt skräckslagen ut...

I år utvecklade vi missionsresorna utifrån lägret med ett team till Indien och ett till Skåne. Skånegängets resa går att följa här.

Sara börjar sin nya tjänst som förskollärare i Bjuv i morgon, och jag börjar så smått med förberedelserna för hösten. Credo har fortfarande behov av en ytterligare inspiratör i väst-teamet. känner du någon som skule passa och som finns till hands från 12 Aug till slutet av Maj? Kolla i så fall här.

Nu tar T&T-bloggen sommarlov i en månad. Skrivs det något här under den tiden, så kommer det att ske av samma skäl som allt annat kommer att ske i våra liv, de kommande veckorna: Av ohejdad lust!

Glad midsommar på er!

Efter några dagars välfärtjänt vila tillsammans med familjen i en stuga i skogen är jag nu och undervisar på sommarbibelskolan på Helsjöns folkhögskola. Jag har sporadisk tillågn til internet, men kommer inte att skriva mycket, då jag undervisar en hel del och koncentrerar mig på gruppen här. 

Idag har jag gjort ett snabbt svep över hela GT på 3 timmar, i morgon håller jag en bibelförklaring över Filipperbrevets andra kapitel och på onsdag har jag ett tvåtimmarspass om att läsa och tolka berättelser och profetia.

Den här veckan är jag på Åh stiftsgård i Bohuslän och sitter och tittar ut över ett stormigt hav (eller om sanningen skall fram; över ett styvkulingit hav). Vi har nordiska medarbetardagar med Credos systerorganisationer och det är nästan pinsamt bra. Om några timmar skall jag få sitta och lyssna till Agne Nordlander lägga ut Andra Korintierbrevet och i slutet av veckan kommer Cassells Morell från Nordirland - en fantastisk lärare. 

 

Den här platsen innehåller en hel del nostalgi för mig. Det var här, längst fram till höger i kyrkan, som jag för 22 år sedan tog emot Jesus. Här har min tro utmanats och stärkts. Här upplevde jag hur talet om syskonskap och det allmäna prästadömet inte bara var ord, när gårdsprästen Bengt Pleijel - som i mina ögon var en kristen superhjälte - bad om min, 15-åringens åsikt.

 

Tack Gud för att jag får vara din!

 

Idag vill jag också tipsa om första delen av Henrik Engholms artikelserie om judarna och hedningarna och hur det går ihop på Teologiskt forum.

Stora dottern: Är det inte dags att vi kan börja få veckopeng snart?

Lilla dottern: Ja! Så kan den väcka oss varje morgon!

I lördags var jag på Häljarödsgården och talade om "Vuxen lärjunge? - Kan man vara yrkesarbetande make och far och fortfarande leva i lärjungaskap?". Jag nämnde tillfället när Jesus citerar Jesaja 61 i Nasarets synagoga om en nådens dag från Gud där "blinda ser, döva hör och för de fattiga förkunnas glädjens budskap", och till det kopplade jag tillfället när Johannes ifrån fängelset frågar om Jesus är den som skulle komma; Jesus svarar att budbäraren skall berätta det han ser och hör: Att lama går, blinda ser och döva hör, det i sig är svar nog: Gudsriket har kommit!

 

Jag tycker att det är fantastiska bibelställen, men kraften i dem avtar markant om man citerar fel (som jag lyckades med) och påstår att lama hör, blinda går och döva ser - det blir liksom inte så mycket till underverk ...

Härligt med långhelg! Jag har varit inne i en ganska intensiv arbetsperiod och passar nu på att vila och att vara tillsammans med barnen så mycket som möjligt. Idag skall jag och minsta tjejen åka till en blomaffär och titta på blommor - hennes val(hon är blomtokig som sin mor och har precis fått en egen hylla med vaser till alla sina små buketter). Under viloperioder som den här försöker jag att inte producera så mycket - inklusive blogginlägg. Däremot tänker jag och läser desto mer. I nästa vecka undervisar jag på Strandhems bibelskola (evangelisation i en postmodern tid) och på ett läger för 18+ på Häljarödsgården (Vuxen och lärjunge?).

Varje pappas dröm! 6000 kvm inomhuslekplats. där ungarna kan rasa omkring i tre timmars för en hundring medan pappa dricker kaffe och läser medhavd bok. Idag: "Sånt är livet" av Roland Poirer Martinsson

Jag har kommit över några uppsättningar Studiebibeln i fem band och Illustrerat bibellexikon i tre band. Med tanke på vilken enorm nytta jag har haft av dem båda i mina egna studier av Bibeln hade jag inte mage att låta bli dem - de kunde ju komma til nytta för någon. Därför säljer jag dem nu.

Studiebibel:                 3500:-

Illustrerat Bibellexikon    1500:-

 

Om du är intresserad, maila mig på daniel.astgard[at]trotank.se.

Med anledning av världsbokdagen tog jag ett boknördstest. Vadr det nån som tvivlade?

I helgen har jag:

• Tvättat alla fönster
• Mögeltvättat alla vita snickerier
• Gjort 200 utplanteringskrukor
• Sått grönsaker
• Fixat dotterns cykel
• Oljat utemöblerna
• Tvättat staketet
• Grillat två gånger
• Lekt med barnen

Och jag njuter av varje sekund (utom när jag fick en sticka under nageln, men i princip är det sant). Det är underbart att ha energin tillbaka!

Idag är en sån där dag när känslorna ligger väldigt nära ytan. Att se barnen leka tillsammans i skogen. Att läsa en dikt min svärfars far skrev i min ålder. Att höra lilltjejens improviserade kärlekssång till Jesus. Att se vår stora tjejs glädje över att greppa "10-kompisar" - att vissa tal tillsammans bli 10 - varje gång.

 

Jag brukar känna mig fånig, obekväm och pinsam när jag blir känslosam, men det tänker jag sluta med. Det är ju det här som är livet, och om inte det får beröra mig lever jag inte.

 

Jesus, håll mitt hjärta mjukt!

I Oktober förra året skrev jag ett inlägg efter att ha testat om bloggen var blockad i Kina på en sajt som hette greatfirewallofchina. Det var den uppenbarligen, men ganska asnart visade det sig att alla internetadresser man testade var blockade, inklusive Kinas utrikesdepartement och kommunistparti... Sajten fungerade uppenbarligen inte, och jag som hade glatt mig så åt att vara censurerad...

 

Idag fick jag en kul kommentar på inlägget:

"Hej! Jag kan krossa dina glädjeskutt genom att bekräfta att denna sida fungerar från Kina, Beijijng, jag sitter nämligen där just nu och skriver detta ^^".

Det är alltså bevisat att bloggen går att läsa i Kina. Kul! Ni hai allihop!

Nu är jag officiellt friskförklarad! Från idag får jag köra bil igen (inte så poppis när man svimmar 15 ggr om dagen) och jag kan börja arbeta. Jag mår bättre än jag har gjort på 10 år.

Jag kan omöjligt sova längre än 7 timmar - jag är utsövd då. Jag vaknar pigg och glad och full av energi. Tänk att det var så viktigt att andas...

 

Det är svårt att tänka sig att jag var så sjuk för bara 6 veckor sedan. Jag sov större delen av dygnet, svimmade hela tiden, blev anfådd av att gå på toaletten och orkade inte koncentrera mig på något. Glömde vad som sagts och hänt och mindes sånt som inte hänt - dröm och verklighet gick ihop och jag undrar om jag inte hallucinerade också.

 

Kontakten med vården var nåt nytt. Från ena dagen till den andra gick jag ifrån att vara en individ - Daniel Astgård, med många sidor och aspekter - tvåbarnsfar, make, kristen, credoanställd, bloggare, vän, etc., till att vara patient.

 

Som ledare är jag van vid att människor lyssnar när jag pratar. Eller åtminstone låtsas. Det var därför ovant att bli behandlad som ett objekt. Vid flera tillfällen pratade läkare över huvudet på mig med min fru (eller kompisen som var med vid ett tillfälle). Det var ovant att inte bli hörd, att inte behandlas som en individ och lite Kafkaaktigt var det att läsa sjukskrivningsformuläret där det stod "har svimmat någon gång" efter att jag berättat för varje sjuksköterska och läkare jag träffat att det hände 15-20 ggr om dagen och till och med dråsat ihop inför ögonen på en del av dem...

 

En annan aspekt av objektifieringen var skjutjärnsdiagnostiseringen vårdpersonalen ängnade sig åt. Ungefär hälften av dem jag hade kontakt med upplyste mig om att jag var tjock. Visserligen i olika ordalag: Kraftigt överviktig, obes, mycket rund, etc, men ändå. Jag tror inte att någon av dem trodde att jag var omedveten om min kroppsform (är det DÄRFÖR jag svimmar när jag står på händer), inte heller var det någon som sade, typ: Du är kraftigt överviktig och det skall vi ta itu med, på åndag bokar jag in dig hos en dietist, osv. Det var som om det bara måste sägas: Du är tjock.

Vad värre är: Jag tror att min kroppsform är (åtmintone en del av) orsaken till att det tog tid och 4 besök på akuten innan jag fick hjälp: Du är tjock och förtjänar inte vård, eller möjligen: Du är tjock och SKA må dåligt.

 

Om detta tyckte jag inte!

 

Inte desto mndre räknar jag objektifieringen som en viktig erfarenhet. Hur lätt är det inte att själv ägna sig åt den? Hur ofta inordnar inte jag människor i fack och sätter etiketter på dem?

Men i stort är jag bara lycklig just nu. Lycklig och tacksam! Tack sjukvården! Tack alla skattebetalare och tack Gud.

 

Jag är frisk!

På söndag predikar jag i Nävlinge missionskyrka utanför Kristianstad om någon har lust att dyka upp. Kan du inte komma, så kan du ju alltid få Guds ord i filmen nedan, det här är möjligen en av de sämsta predikningar som någonsin hållits. Budskapet verkar vara: "Riktiga män står upp när de pinkar".

Jag lovar att det blir bättre i Nävlinge på söndag.

Jag har fått tag i några uppsättningar Illustrerat Bibellexikon i trebandsutgåvan. Helt oundgänglig för bibelstudiet och endast tillgänglig antikvariskt numera. Jag säljer dem för 1500:-/uppsättning. Är du intresserad får du ringa: 0736-412123

Nu ni, nu är jag TILLBAKA!

Det visade sig att jag har nåt som heter obstruktiv apné. När jag sover har jag i genomsnitt 70 andningsuppehåll i timmen - sömnen blir inget vidare. Den natten min sömn testades hade jag 25 minuter djupsömn... Nu har jag fått en manick som blåser luft i näsan på mig på natten och jag sover SOM EN KUNG!!!

 

Så om ni trodde att ni skulle slippa mig - GLÖM DET!

 

Tack för alla förböner, också. Det är gott att veta att man är omtänkt.

Nu är datorn vid liv igen och den verkar fungera! Värre är det med mig. Jag låg inlagd en vecka över jul och jag svimmar fortfarande flera gånger om dagen och sover lätt 16 timmar/dygn. Blir anfådd av att gå på toaletten...

Ändå utnämnde Dagen mig till en förebild för några veckor sedan (för vem var inte uppenbart). Att jag hamnar strax efter kompisen Mackan Andersson är också kul.

 

Hade jag orkat hade jag skrivit ett inlägg om den underliga mäklarreklamen som går på TV nu. Adam och Eva tackar nej till frukten, men mäklaren äter och får beröm av ormen. På något sätt tycker jag att den är trovärdig. Visst är det fullt möjligt att mäklarbranschen hade ett finger med i spelet när ondskan släpptes lös i skapelsen?

Jag lutar just nu mot en kartell av mäklare och sjukvårdsbyråkrater som de mest troliga.

Jag har fått lite frågor om hur det är ställt och vill bara besvara det helt kort. Jag är förkyld med hosta sedan tre veckor, och den sista veckan har jag börjat svimma av av hostattackerna. Känner mig väldigt orkeslös. Datorn dog för ca en månad sedan. Nu är den vid liv igen, men det är nåt krångel med programmen. Hoppas att allt löser sig til nästa år, då jag också lovar att bli en flitig bloggare igen.

Just nu är det lite tufft. Ber du får du gärna inkludera oss. Familjen körde av vägen i helgen (ingen skadad, bilen totalkvadd), datorn har lagt av (det förklarar bloggfrånvaron) och själv mår jag halvkasst.

 

Och såär det höst, dessutom...

Jag är nyss hemkommen från en resa till Uppsala (där jag var med på den första planeringsträffen inför Credo/U-oas sommarläger i Borås i Juli) och Stockholm (där jag träffade mina goda vänner Andreas och Sandra Palm och diskuterade bönerörelsen 24/7 och des framtid). Jag åkte iväg på resan med natttåg direkt från förlagets släppfest av Mackan Anderssons bok "Ur mörkret" på La Couronne i Malmö i fredags kväll (härlig kväll med många kära återseenden, en del nya goda bekantskaper och nästan onaturligt hög mysfaktor - det var som att komma in i en familj - så skulle jag vilja att församling var!) Beställ boken här!

Jag älskar verkligen att träffa motiverade, organiserade och visionära unga människor och lägga upp planer tillsammans med dem! lägret kommer att bli fantastiskt, med ett tydligt evangelisationsfokus och massa Jesus! 24/7 ligger i startgroparna för något fantastiskt - jag tror att om det som vi tror kommer att ske verkligen sker så kommer det att innebära att kartorna över kristensverige snart behöver ritas om.

Samtidigt är det inte bara drömmar, planer och visioner: Jag tycker att jag ser en förändring i klimatet - en årstidsväxling. Den gick att ana föra året, men den är påtaglig nu. Människor kommer till tro. Ett tiotal bara i Syd nu under hösten. Jag ser hur ungdomar tar initiativ bortom det jag vågat tro och hoppas. Arbetet bär frukt. Och det är i sig enormt uppmuntrande och motiverande.

Under månaden fortsätter samtalen om en ungdomsgruppsplanterarutbildning baserad i sydsverige, vi planerar en sommarbibelskola med betoning på BIBEL tillsammans med Helsjöns folkhögskola, webshopen här på sajten och för Credo skall lanseras, anonyma gudstjänstbesökare skall upp, vi snackar löst om att utvidga förlagets verksamhet till att omfatta även skivbolagsbranschen och att bygga ett kreativt nätverk för musiker och lovsångare...

Kort sagt: Det är en intensiv månad...

Därför kanske jag inte kommer att skiva på bloggen likla frekvent som tidigare, men det är inte för att jag förlorat intresset eller inte har något att skriva om, snarare tvärt om. Jag längtar efter att få sätta mig ner och dokumentera det som sker, men det hinns inte med just nu. Men jag skall göra så gott jag kan.

Under tiden kan ni ju fundera om ni vet någon som skulle vilja investera 50.000-200.000 i form av ett räntefritt lån på ett år i en progressiv kristen verksamhet som just nu lider av svår växtvärk... Intresserade kan gärna kontakta mig på daniel.astgard[at]trotank.se!

De senaste veckornas bästa skämt:

- Vad är det för skillnad på Jurassic Park och kyrkan?

- Det ena är en fantasivärld full av gamla dinosaurier, det andra är en storfilm av Steven Spielberg...

Nu är jag tillbaka från 10 dagar i Transtrandsfjällen. Det är fastligt vad luften är tjock här nere hos er. Som att andas ärtsoppa.

Även om jag jobbat större delen av tiden, så blev det ändå nån form av retreat för mig. Det är helt klart nyttigt att dra sig undan vardagslunken ibland och få perspektiv på saker och ting. Här är några saker jag har upptäckt eller återupptäckt:

• Gud har koll, inte jag.
• Samhällsdebatten fortgår utan att jag meddelar världen min åsikt.
• Det är bättre att tänka en tanke till slut än att jonglera tjugo stycken halvbra.
• Jag har ett behov av stillhet och ensamhet som jag alltför sällan ser till. När jag kör på utan att stanna upp blir jag okänslig och hård. Förlåt.
• Jag ÄLSKAR mitt jobb!

På programmet står närmast släppfest för Mackan Anderssons och Tro & Tänks nya bok "Ur mörkret" på fredag 19.00 på La Couronne i Malmö (vill du komma kan du anmäla dig i kommentarfältet) och resa till Uppsala/ Stockholm i helgen.

Efter att ha kört sexdagars arbetsveckor i sex veckor har jag nu en liten långledighet. Min tanke att jag nu skulle kunna ta igen en massa läsning som släpat efter och skirva några djuplodande blogginlägg har kommit på skam. Jag fattar helt enkelt inte vad det står eller vad det är jag skriver. Idag har jag sovit på soffan till en cd-bok. Imorgon planerar jag att peta naveln också. Tillbaka på bloggen på tisdag.

Detta är ett test av en ny tjänst vi funderar på att använda.

eller "Varför jag tar ett par dagars bloggpaus":

Bloggaren Haggaj har gjort lite agentande på egen hand och varit på gudstjänst i Fillan i Stockholm. Läs gärna kommentarerna som är riktigt intressanta.

Idag skriver Expressen om Anonyma gudstjänstbesökare, och har till och med fått kommentarer från två biskopar!

Riktig rolig är kommentatören till artikeln som tycker att initiativet är så ondskefullt att det förmodligen ligger muslimska intressen bakom...

För vaneläsare av denna blogg: Med anledning av att Dagen skriver om detta idag läggs detta inlägg ut i repris (du har inte en deja vu upplevelse).

Hur upplever förstagångsbesökare våra gustjänster?

Hur tar vi hand om nya?

Hur upplevs våra sammankomster av dem som inte är gamla i gården?

15 Oktober kommer Tro & Tänk att lansera "Anonyma Gudstjänstbesökare".

Ett
hundratal undercover-agenter kommer anonymt att besöka gudstjänster
runt om i Sverige och recensera dem på Tro & Tänks hemsida (se
regler och frågeformulär här: Anonymagudstjnstrecensenter.doc).

Efter sig lämnar de ett visitkort i kollektboxen med texten:

"Denna gudstjänst har besökts av en anonym gudstjänstbesökare.
Församlingen och denna gudstjänst kommer att recenseras på
www.trotank.se inom kort".

Skulle du ha lust att vara en av våra agenter? Kontakta mig på daniel.astgard@trotank.se, så skickar jag ett anmälningsformulär. Blir du godkänd tillsänds du en bunt visitkort.

Idén är inte vår utan snodd ifrån den eminenta brittiska sidan www.shipoffools.com.

Urk

Nu börjar den mörka årstiden. I torsdags hälsare jag på några vänner i Lund på kvällen och körde hem i mörkret i vår Skoda Octavia. Ljussättarna på Skoda verkar ha velat uppnå nån sorts mysbelysning på sina fordon - man blir lätt totalbländad, och till skillnad från i andra fordon jag kötr, så BEHÖVER jag verkligen mörkerseendet när jag kör Skodan!

 

Här är statistiken från i torsdags (jag samlar inte alltid statistik när jag är ute och kör... ärligt! Ibland räknar jag i och för sig kor, och ibland gör jag anagram av ortsnamnen jag passerar. Jag är ingen nörd...):

Antal mötande bilar: 104

Antal som bländade av för sent: 35

Antal som inte bländade av alls: 5

Antal som bländade av, men sedan tände helljuset rakt i ansiktet på mig: 6

Antal som kompletterade halvljuset med dim-, extra- eller varselljus: 20

Antal som hanterade strålkastarna rätt: 38

 

2/3 kan inte hantera billjuset!

Detta är mycket irriterande. Jag är inte ljuskänslig, jag använder t.ex. aldrig solglasögon och fsitter inte heller och kisar sommartid. Nu satt jag och kisade hela vägen från Lund och hem...

 

Att köra med halvljus OCH annan belysning är faktiskt förbjudet... Att inte kunna få ut fingret ur näsan fort nog för att blända av dåligt. Glömmer man helt bort att blända av, kanske man skall fundera på att åka taxi istället.

Varför måste tecknade figurer ha så enormt enerverande och genomträngande röstlägen? Satte på Nalle Puh till barnen för att kunna ha ett telefonmöte, men hann nästan bli galen på "honing" innan mötet var över. Nalle Puh hade varit nära döden om han hade funnits på riktigt...

Idag mår jag uruselt. En av grejerna som hänger kvar sedan sjukskrivningen (även om jag i stort är helt återställd) är att jag då och då drabbas av panikångestattacker. Oftast är det kombinationen trötthet, konflikter och "pest eller kolera-val" som framkallar attackerna, men ibland kan de komma som en blixt från klar himmel också.

 

Idag är i alla fall en sådan dag.

 

Jag förstår människor som skär sig och liknande - hur det kan vara ångestdämpande - att få en punkt som smärtar, att samla det till något synligt, påtagligt. Själv sover jag.

 

Släng gärna iväg en liten bön om ni har lust.

Just nu är jag mitt i en period av bortaarbete. Jag befinner mig på Helsjöns folkhögskola i Horred där jag är med och undervisar på ledarskolan - den utbildning bl.a. Credos inspiratörer läser. Just nu håller jag på med en bibelöversikt från skapelse till ny skapelse på 3 timmar, och i nästa vecka kör jag Teamliv - undervisning om relationer, kommunikation och konfliktlösning. Jag skall också ha ett pass om Efeserbrevets andra och tredje kapitel.

Att undervisa är ren njutning för mig. Lite är det som att ha en klåda som bara lindras av att man smittar någon annan... (ibland förvånas jag själv över hur motbjudande liknelser jag kan producera. Klådan är något POSITIVT i sammanhanget, och, nej, den är inte venerisk - har ni bara smuts i tankarna?).

Två minuter till lektionsstart, ännu inga elever här. Skall kanske sluta blogga innan de dyker upp.

Jag har inte skrivit så mycket på sistone. Det beror till stor del på att jag har varit ute i "verkligheten" och interagerat med "människor". Det är rätt coolt faktiskt - lite som Sims, fast det verkar som om "människorna" i "verkligheten" väljer fulare avatarer. Jag gissar på att det skall vara "ironiskt" på nåt sätt. En sak med "verkligheten" som jag tycker de skall ändra på till nästa version är att det inte finns nån pausknapp. Går man t.ex. på toaletten kan man inte pausa, utan riskerar att missa massa prylar. Annars är grafiken grym, även totalt oviktiga grejer och personer är väldigt trovärdigt utformade, och spelet är fullt av överraskningar.

 

Det här är helt klart ett spel som jag kan fastna i och härmed ber jag er mina bloggvänner att vaka över mig, så att det inte eskalerar och jag kör fast helt på "verkligheten". Man måste ju ha ett liv också.

I natt kom vi hem från årets Credo/U-Oas i Skövde och det har varit en härlig vecka!

 

Hela familjen var med. Frun var lektant på Barnoas, ungarna var med i en grupp där (de älskade sin "fröken" Klara) och jag undervisade i bibelstudierna på ungdomslägret.

I några år har jag försökt forma en undervisning som på ett övergripande sätt skildrar Bibelns story från skapelse till ny skapelse, dels för att Bibelns egen story sällan hörs, dels för att göra Bibeln tillgänglig och greppbar för dem som läser den.

 

I veckan fick jag testköra den här undervisningen på ungdomarna och det verkar som att det slog väl ut. Det är ett underbart privilegium att få vara med och öppna Guds Ord för människor.

Några av de minnen jag plockar in i mitt mentala fotoalbum efter veckan:

• När äldsta flickan tände på idén att skriva brev till Gud och själv formulerade bönen: "Gud du har gjort mig så fin".
• Alla tillfällen när det har varit uppenbart hur andra älskar våra barn.
• Bluegrassmässan med Kent Gustavson - snacka om gudomligt möte. Ungdomarna sjunger med i första genomsjungningen av versarna, utan att texten finns tillgänglig, utan att ha hört låtarna förut, och desutom fyrstämmigt. Vi kommer att samarbeta vidare med Kent, bland annat sälja hans plattor i webshoppen.
• Att få samarbeta med Sandra Palm i bibelstudier och betjäning. Du är min syster - en tvillingsjäl.
• Att se ungdomar hungra och törsta efter mer av Gud, att se dem strunta i grupptryck och självfokus och sträcka sig utanför sig själva, att se dem beröras av Honom, och se dem be för sina skolort och vänner och stäla sig till Guds förfogande.

 

 Fler intryck och rapporter kommer.

Det är det flera som har undrat (eller i alla fall en, men jag räknar med ett stooort mörkertal i den här frågan). Jag har nu tänkt tillfredställa er nyfikenhet genom att visa hur jag hade sett ut som en av figurerna i Simpsons.

Knappt har den förra sjunkit undan (vi har kunnat använda vår väg i ca 10 dagar nu, när det var som värst stod den under två meter vatten) så kommer det en ny.

SvD meddelar att det kommer att komma 50 millimeter under söndagsdygnet (jämfört med 85 då i slutet av Juni). Bilden är från vår shoppingtur till Åstorp i förra veckan.

Hopplöst omoderna kläder de har förresten, skåningarna.

Nu får det vara nog. På måndag packar vi arken (alias husvagnen) och drar till Skövde! Vi tar hellre ilskna tjurar på gatorna och morfinstinna sjuksköterskor än en vecka till av detta!

Flykten motiveras i och för sig också delvis av att OAS-mötet äger rum i Skövde nästa vecka, och att jag skall arbeta på Credo/U-oas-lägret.

Jag skall ha hand om bibelstudierna på morgnarna, och skall tala om Bibelns storyline från skapelse till ny skapelse (smart drag om man har svårt att begränsa sig).